Britt-Marie Linderoth f.d. Hanson
Britt-Marie och familjen Hanson
I Stockholm den 31 maj 1944 föds Britt-Marie Hanson som andra barn och första flicka till Maine och Rune Hanson. Vid tre års ålder skiljer sig Maine och Rune och Britt-Marie flyttar in i en lägenhet på Maria Prästgårdsgatan med sin mamma. Där, med ett rum och kök, fanns även en vattentoalett med kallvattenkran inne i köket, en bäddsoffa, ett köksbord med två stolar, ett linneskåp, vedspis och kakelugn.
Britt-Marie minns inte att hon bott tillsammans med den fem år äldre brodern Sven-Rune men kommer tydligt ihåg dagen då han stod på trappen upp till lägenheten på Södermalm och berättade att han skulle flytta till pappa. Vilket gjorde henne mycket sorgsen då hon också ville bo hos pappa. Hemma hos mamma var hon visserligen väldigt bortskämd och behövde sällan hjälpa till i hemmet, men däremot mycket ensam. På dagarna var det även mycket kallt inne i lägenheten för hon fick inte tända i kakelugnen förens mamma kom hem.
Maine jobbade som städerska, ofta på tåg men också hemma hos folk och på företag, och var väldigt ensam hon också. Antagligen drömde hon om att hitta någon att dela livet med, men hon drack nog lite för mycket för det. Det hjälpte inte heller att hennes dotter inte var den som gjorde dejtandet lättare då hon vid flera tillfällen satte käppar i hjulet för karlar som ville uppvakta hennes mamma. En gång när Majne städade inne på en tandläkarklinik fanns där en tandläkare som blev förtjust i henne men som Britt-Marie inte alls tyckte om och tillät inte henne att träffa denne tandläkare. En annan gång när Maine bjudit hem en man sprang Britt-Marie fram till dörren och låste så att de inte kunde komma in.
Britt-Marie gick ofta genom Gamla stan från Mariatorget till Norra Bantorget till mammas jobb.
Hon älskade sin pappa och var verkligen pappas lilla flicka. På lördagar hämtade han henne för att åka hem till han och hans nya fru Dagmar i Västertorp. Hennes bror fick däremot inte samma kärlek från Rune och det var ofta som han fick känna på pappas heta temperament från slag med piskkäppen.
Britt-Marie och pappa Rune cyklade mycket tillsammans, bland annat till Mälarhöjdsbadet för att bada. Hon tyckte dock inte om att cykla mitt ute på gatan utan ville hålla sig intill vägkanten, och första gången Britt-Marie skulle cykla från Mariatorget till Västertorp med sin pappa blev hon väldigt rädd då hon vid vägskälet vid Hornstull var tvungen att cykla ut i vägen. Alla bilar började tuta och Britt-Marie var oerhört rädd men när pappa cyklade på var det bara att trampa vidare. Annars var det alltid spårvagn till Västertorp med byte vid Hornstull.
Sven-Rune var för hans lillasyster den häftigaste brodern som fanns och hon såg mycket upp till honom. När han var runt 14 år gammal jobbade han som blombud på St. Paulsgatan där han trampade omkring på en cykel med en stor låda blommor. Han klagade mycket över hur tungt det var. Sven-Rune gifte ungt innan han ens blivit myndig då han och hans flicka Gullvi blivit med barn. Pappa Rune var inte glad och vägrade skriva på pappren för giftermålet.
Mamma Dagmar var världens snällaste och blev mer som en kompis för Britt-Marie. Med henne kunde hon prata om allt och de hade väldigt roligt ihop med mycket lek och kärlek. Hon jobbade som kallskänka och lagade otroligt god mat.
Väninnorna på Södermalm
Lägenheten på Maria Prästgårdsgatan låg i ett konstnärsområde där flera konstnärer hade sina ateljéer. Mette Möller som bodde på samma gata var Britt-Maries bästa vän, hennes föräldrar ägde en keramikverkstad på hörnet mellan de två husen framför. Anita Svensson bodde på nummer 4 på gatan tillsammans med sina tre bröder, sin mamma och styvpappa. Hon fick ofta stryk och styvpappan förgrep sig på henne. Britt-Marie var inte välkommen dit när de skulle leka utan fick vänta på trappen utanför. En gång när Britt-Marie och Anita skulle ut och gå med hennes lillebror Tom i barnvagn fick de idén att istället konkade upp honom för trappen upp till lägenheten för att satta sig och leka med dockor. De blev påkomna med tanke på att lille Tom hade suttit och blivit helt varm och svettig i vagnen och Anita fick stryk av sin mamma efter det.
En annan gång när Mettes fågel hade dött begravde de den ute på gården till konstnärshuset för att några veckor senare gräva upp den igen, de ville ju se hur den såg ut.
Birgitta Lindvall bodde även hon på Södermalm men inte på samma gata, hon var en annan väninna vars mamma var bästa vän med Maine.
Från årskurs fem var Britt-Maries allra bästa vän Ulla.
Huset på Maria Prästgårdsgatan
I huset fanns en grinig portvakt som kallades för Ågrenskan. Hon hade två barn, Lena och Lennart, och åt Lena var de inte snälla. De brukade kalla henne för ”piss-unge” för att hon brukade kissa på sig.
Tant Anna och farbror Olle var ett grannpar som Britt-Marie brukade äta hos på kvällarna när Majne var på jobbet. Inne hos de fick hon lära sig att skala potatis och tvingades äta vad som serverades, vilket inte var något hon behövde göra inne hos mamma. Tant Anna var en fantastisk kvinna och Britt-Marie var lite förtjust i Olle.
Bakom huset fanns det en fin bakgård med ett litet hus där många konstnärer höll till. Där fanns det en trappa som man kunde åka kana nedför. Den var även där de begravde Mettes fågel.
På vinden i huset fanns det ett vindskontor bakom en stor hjärndörr, därbakom fanns ett litet utrymme där Britt-Marie och hennes kompisar brukade bygga en liten koja. Där satt dem och tände ljus och fick vara så tysta som de kunde när det kom upp någon annan för att inte bli påkomna.
Tvätten fick man ta med sig till ett tvättrum på andra sidan gatan, där fanns en stor balja i sten som man fick blöta kläderna i. Man värmde upp vattnet i baljan genom att tända en sorts ugn. När man var klar fick man ta den rena tvätten tillbaka till huset, uppför alla trappor till tvättrummet på vinden, där man kunde hänga tvätten. På vintern tvättande man inte lika ofta för det var för kalt både att tvätta och hänga kläderna.
För att få in gas till lägenheten behövdes ett form av mynt som sattes ned i en liten maskin. Dessa mynt kunde man köpa nere hos mjölkbonden, det var ofta barnens uppdrag att knattra i väg och köpa fler när de tog slut.
Där fanns det ett gaselement som blev så varmt när det värmdes upp att man en gång försökte koka kaffe på det. Det gick inte så bra och kaffet blev inte ens ljummet.
Skolan och leken
Skolan som Britt-Marie gick på, Björngårdsskolan som då hette Folkskoleseminariet, var en övningsskola där nya lärare fick öva att undervisa på barnen. Klasserna var därför mycket små. Hon trivdes väldigt bra i skolan och hade lätt för att lära sig. Redan innan hon började skolan hade hon själv lärt sig läsa. Väninnan Mette hade däremot mycket svårt för skolan vilket vid tillfällen kunde göra Britt-Marie irriterad då hon själv inte kunde förstå problematiken.
Som barn var hon mycket äventyrlig och busig. De gånger brodern kom till skolan var hon tuff och kände sig väldigt fräck. Men hon var också ett väldigt sjukligt barn och låg perioder på vilohem. Detta gjorde även att hon var ännu mer ensam under dagarna då hon inte kunde gå till skolan eller få besök av föräldrarna på vilohemmet. Doktor Ängström brukade komma förbi lägenheten och titta till henne, han sa att han gjorde detta på sin dagliga promenad med hunden och tog därför inget betalt.
Annars var det pappersdockor hon lekte med och hon brukade rita kläder åt dem. Men hon hade även en blunddocka som hon en gång klippte håret av i tron om att det skulle växa ut igen.
På våren sprang man alltid omkring med plåster på knäna efter alla lekar som sluttat med knäna skrapande mot marken. Utanför porten på Maria Prästgårdsgatan fanns där ett par stenpelare som hon brukade klättra på jämt och ständigt, på den tiden fanns det inga strumpbyxor utan strumporna gick bara en bit upp på benet så den kalla stenen kylde mot låret.
Södra Latin låg en bit ovanför Maria Prästgårdsgatan där Britt-Marie brukade och hennes kompisar brukade leka. Där fanns även en skoltandläkare på undervåningen, fönstren bredvid den stora ingången. En gång drog han ut fel tand, en som inte alls var trasig, vilket gjorde jätteont.